Nostalgi och lite tårar
Sonja Alden har en jättefin låt som heter: Till en ängel.
Tänker på de nära och kära som inte finns kvar här bland oss längre och en tår kommer.......
Jag känner mig ändå glad att jag tror på att det finns en himmel och att de som lämnat oss är där och överallt bland oss. Att de är med oss och håller ett vakande öga över det vi gör. Att de har det riktigt bra, utan smärta och sjukdom!
Jag är glad att jag har min barnatro kvar, det känns som en tröst att försöka förmedla detta till barnen med. Hade känts konstigt och hopplöst annars tror jag.
Jag är övertygad om att Inga-Britt sitter och tittar i alla hallar där Albin spelar hockey och Amalia när hon har sina matcher!
Hon har säkert några roliga kommentarer på lut också!
Du är saknad Inga-Britt, världens bästa Farmor!
En vecka i vänners tecken
Ja, när jag tänker efter så är det så jag har träffat mina vänner mest de senaste åren. Man pratas vid i telefon eller på mail och så slänger man ur sig: Dags för en lunch och så är det bokat.
Lunch måste ju alla äta.....så.......
Den här veckan är det dessutom dags för party party hos Jessica vilket ska bli jättekul!
Träning:
Skuttade iväg till HGAC ikväll. Spinnade loss ordentligt och det känns i benen och rumpan nu kan jag säga! :-)
Äntligen är våren på väg!
Fårö, sommar, sol, länge sen.......
En lång dag med ett bra avslut
Hade en jättetrevlig lunch med Jonna o Lilla Erica. De hade med sig mat från Noise och de var gott......o så blev det blev mycket trevligt prat!
Efter hade vi ett låååååååååångt möte som blev bra till slut om jag får säga mitt! Och det är min blogg så det gör jag!
Hem efter jobbet, hämta Cazper vi åt Mackisar och falukorv, eller FALIGKORV som han kallar det. Hahaha!
Sååååå till det roliga, åkte in till Axa, efter att ha varit på väg att skolka om jag ska vara ärlig. Lxumba stod på schemat, har aldrig provat det passet tidigare men ALLA som har gjort det har sagt att det är så kul. Så nu fick Marie vicka på höfterna igen (tänker på mitt Afro Pass tidigare) det var inslag av samba och alla möjliga danser. Och tänk, de hade rätt:
Det var jättekul, så numera är tisdagarna kl 1900 bokade.
Tjolahopp/M
Vänner o viktiga beslut
Måndag igen....
Skulle ha lunchat med min gamla kompis Lena idag, tyvärr blev det inställt och jag hoppas att vi kan få till en tid snart igen. Konstigt att tiden går så fort, ska jag vara ärlig så vet jag inte NÄR vi sågs sist men jag tror att det är över 1,5 år sedan........ borde egentligen skämmas över det, men så är det nog för de allra flesta av oss??! Viljan att träffas finns men tiden bara går. Alla har fullt upp med sitt.
Det otroligt roliga är när man får till en date, lunch, fika så är det som om tiden stått still och man hittar snabbt tillbka till varandra!
Jag har några sådana vänner och ni vet vilka ni är och jag kan bara säga: Ni finns i mina tankar och jag uppskattar er massor!
Viktiga beslut har fattats i helgen och det är Amalia som tagit ställning till val av skola och hur hon vill satsa på det hon tycker är det roligaste som finns, Innebandy!
Jag tycker hon är mogen och har riktigt bra resonemang kring det.
Den här veckan satsar även jag hårt och det innebär träning tisdag, onsdag, torsdag.
Jag är såååå glad för vågen börjar återigen visa lägre siffror för varje dag!
VILL JAG SÅ KAN JAG!!
Detta sporrar ju till ännu mer träning och fokus på hälsosam mat!
Ha en skön vecka och njut av den sol som ni kan få!
Att bara vara
Har haft två lediga dagar då vi inte haft något speciellt på schemat och det är faktiskt skööönt att det kan vara så ibland. Oftast så är det träningar, matcher och tider som ska passas hela tiden. Inte dessa dagar!
Märks på barnen med att det faktiskt uppskattar att inte göra något särskillt heller.
Imorgon är det full rulle igen, då är det match i Gnesta och så ska vi fira Villepille som blir 3 år! Tänkte att jag skulle köra ett pass på gymet också på dagen. Får se bara så jag kan lämna minstingen någonstans undertiden, annars får han följa med.
Kram o njut av solen....äntligen börjar man ana vår i luften!
Jaha, då har jag drabbats av vädret...
Tränade Body Pump på lunchen och det är verkligen ett pass som jag gillar. Dock är jag såååååå svag i mina armar så det är pinsamt. Måste träna detta mer så jag kan lägga på mer än 1 kg på varje sida av stången.....=).
Efter jobbet bar det iväg till Segeltorp och till min nagelteknolog Pia. Alltid lika roligt att komma ditt och sitta och gagga lite om ditten och datten.
De va länge sen jag var där och Pia skrattade åt mina naglar när jag kom.....Tack för den!! =)
När jag kom dit fick jag parkera på grannens garageuppfart för plogbilen skulle komma. Jag hamnade lite snett med bilen och där jag stod var det glansis under snön och en liten nedförsbacke mot garagedörren. Skulle räta upp bilen lite snyggare men inte gick det inte! Nä, däcken spann och de va bara lägga i handbromsen och fixa o trixa med ratten. Men för varje gång så kom jag lite närmare porten.
När jag gav upp stod min bil mot porten och jag kom varken framåt eller bakåt.
Janne va snäll o gick ut o slängde på en massa grus/sand medan vi satt o gaggade. Men han var tvungen att åka o repa innan jag stack så Pia gick med mig ut för att se om vi kunde få loss bilen....för att göra en lång historia kort så kan jag säga att till sluuuuut så fick jag loss bilen själv och de visar sig då att det blivit ett märke på garagedörren. Den var gammal, brun o inte den finaste dörren.
Märket/buktningen satt på en av brädorna, grabben i huset var ute för att hjälpa till och sedan kom hans mamma ut. Jag fick lämna uppgifter så skulle hon kontakta deras försäkringsbolag.
Jag bad ju självklart om ursäkt och förklarade hur det gått till......Hoppas hoppas att det inte kommer kosta mig skjortan..............Jag har inte råd med det! Suck, suck, suck.
Nåväl, inget att gräma sig för. Hänt har hänt.
Nu är det fredag för mig imorgon, för sen har jag ledigt resten av veckan.
På torsdag kommer mina älsklingar Alice o Ville hit o sover, det var länge sen sist och det ska bli myspys!!!!!
Kram M
Glömde juh
Sträckte dock höften eller något och det har känts hela helgen!
Summerar veckan som gått
Jag har blivit Vattengympa ledare på jobbet. Jag är ju dock inte utbildad ännu utan jag kommer att få gå en utbildning på 2,5 dag i april! Såååå roligt och jag känner mig riktigt taggad. Sätter lite press på mig och min egen träning.
Hade också flera bra samtal med medarbetare och det känns så bra när man kan "hjälpa" någon att komma fram till slutsater som behöver göras och steg som behöver tas. Märks när de går att de är nöjda med samtalen. Trivs så bra med mitt jobb!
Hockey har det varit också, Albin hade match mot Huddinge i torsdags o de vann med 7-0, Albin var duktig och gjorde 4 poäng, då sitter man på läktaren och är så stolt!
Hemma har vi möblerat om och bytt rum i helgen. Släpade garderober, sängar och skruvade hyllor. Det blev såååå bra när det var klart. Detta betyder att Amalia fick ett eget och grabbarna delar numera. De är dessutom nöjda alla tre...kan det bli bättre?
Veckan som kommer är kort men intensiv. Tre dagar med mycket möten och där jag har bokat in två lunchpass med gympa, body pump på tisdag. Spinning på onsdag.
Sedan är det lite sportlov med barne tors, fredag och det ska bli skönt med långhelg.
Kram M
glad i hjärtat
Idag har det varit logistik på högsta nivå!
Jag hade möte på jobbet och sedan Xtravaganza till strax efter 19. För att få ihop dagen så hämtade Amalia Cazper på skolan. De fick pengar att gå och äta middag på "vår" kvarterskrog, Rhodos.
Jag kan se mig dom två framför mig; sittandes äta sina pizzor och småprata lite!
När jag var på väg hem ringde jag för att kolla vad de gjorde. Då hade de varit på Björkestas is och åkt skridskor i över en timme.
Jag hämtade dom med bilen och när jag ser de två komma gåendes med väskor, klubbor och vattenflaska så blir jag så varm i hjärtat. Det ser så mysigt ut, de tycker verkligen om varandra och har riktigt kul tillsammans, mysigt ihop, fastän det skiljer 9 år mellan dom!!
Stolt känner jag mig också över Amalia som tar sådant ansvar och tar hand om sin lillebror på det sättet.
På mitt möte blev det Yoga, vilket gör att det är två träningspass avverkade denna vecka!
Livet är allt bra skönt!
det känns bra nu
Jag blir så stolt över mig och mår så bra när jag gör det jag lovat mig själv!
Det är en skön känsla efter träningen och nu sitter jag och är sådär skönt trött i kroppen.
Kom iväg på Spinningpasset på HGAC (AXA) som jag planerat. Det är ett ställe där jag blir lugn och känner hur jag laddar med positiv energi.
Träningsvärken från förra veckan hade lagt sig och jag kände att jag kunde ladda på med mer tyngd. DET är också en skön upptäckt, att man orkar mer och mer för varje gång. Jag vill verkligen hålla löftet till mig själv att ta hand om min kropp och prioritera mig själv mer än vad jag har gjort under hösten.
Jag tänker träna så jag kan springa Trosa Stadslopp även i sommar och denna gång kanske till och med den längre sträckan.
Cazper har redan sagt att han vill springa loppet för de mindre barnen..
När jag mår såhär bra, kan jag inte förstå hur jag kan prioritera bort träningen när jag känner att tiden inte räcker till. Det GER så mycket mot tiden man lägger ner. Men så är det kanske för de flesta. Det första man prioriterar bort är sig själv....?!
Nåväl, nu är jag på banan och imorgon kväll blir det ytterligare ett pass!
Tankar Kring Självkänsla
Ikväll har vi haft möte med tjejerna i laget. VM-projektets sista seminarium.
En intressant diskussion ang självkänsla kom upp. Vad är det som gör att många av tjejerna (säkert en killfråga också) har låg självkänsla? HUR kan jag/vi vuxna hjälpa dom från att slippa jobba med att höja den när de är vuxna?
Självkänsla handlar om hur man pratar med sig själv om sig själv, hur man ser på sig själv. Hur bryter man ett invant mönster hos dessa tjejer (inte alla) som inte är snälla mot sig själva?
Att uppmana någon med låg självkänsla att börja tänka snälla tänkar om sig själv? Det räcker kanske inte att säga det en gång inte två.......
De flesta känner igen sig när man ger beskrivningar på vad låg självkänsla kan innebära.
* jag är dålig på tex innebandy
* jag är ful
* jag är tjock
* ingen tycker om mig
Att istället få en 15-16 åring (eller vilken ålder som helst) säga till sig själv varje dag;
* jag tycker om dig XXX
* jag duger bra som jag är
* Ingen är så bra på att vara XXX som jag är
* jag är nöjd med mig själv
Att jobba med afirmationer kan vara ett sätt att hjälpa till....
Att prata om vad självkänsla är hjälper också till, tror jag.
Jag har inga svar och skulle uppskatta om någon har bra ideer kring detta och som vill dela med sig av dom...
Jag hatar INTE måndagar....
Måndagen passerade ganska obehindrat förbi.
Lite omplanering och omprioritering då jag tidigt på morgonen fick sms om att Cazper hade feber fortfarande och skulle vara hemma ytterligare en dag.
Eftersom jag inte hade några möten inbokade på em så fick han vara hos farmor fram till lunch. Skönt att ha ett sådant jobb att man kan arbeta hemma när det fungerar.
Cazper satt/låg i soffan och mös vid tvn och jag fick en hel del gjort.
Eftersom han kom hem från sin pappahelg var han jättekramig och gosig både mot mig och Amalia, plutten fyller på det han missat känns det som. Såna stunder får man ta tillvara, snart är det pinsamt att krama och pussa Mamma!
Måndagar är en stressdag för Amalia tränar och ska iväg strax efter 17 och då skall hon ha ätit middag. Igår hann vi med det utan stress, vi hann tom lägga oss en halvtimme efter maten i min säng alla 3. MYSPYS!!!!
Nu har jag landat i soffan
Svängen till Katrineholm på 6 timmar gick bra. Jag måste bara bli tuffare på att tro på mig själv när det gäller vägval.
Jag har åkt runt i Sverige på olika Go-kart tävlingar, div. crosstävlingar och har därmed lärt mig vilka vägar som går snabbast eller är bäst.
Ändå så blir jag iväglurad idag när vi ska köra mot Katrineholm, en byhåla jag varit i ett otal gånger när Albin körde GoKart.
Vi har alltid kört över Åker, Malmköping dit men Johan (coachen) svänger mot Järna och jag mitt "pucko" hänger efter...fast jag i magen vet att det inte är den bästa vägen......
Ja, ja, vad vet jag? Jag är ju bara en tjej på 36 år som inte vågar säga ifrån..hahaha så det blev den kurviga jobbiga vägen. Fick se små hålor som Stjärnhov och någon annan liten som jag inte ens orka lägga på minnet vad den hette.
Behöver jag säga att vi kom ner sist av alla 5 bilar som åkte??
Hem körde jag som jag ville och då hann vi tom med ett stopp på Gyllene Måsen på samma tid!!
Kram Kram
Ps, tjejerna vann med 5-2, ett kanonjobb gjorde hela laget idag!
Innebandy
Sitter som så många andra helger o väntar på att vi ska åka på match.
Idag är det Katrineholm som gäller och förra helgen åkte vi på stryk mot dom, så idag är det revanchsugna tjejer som spelar!
Innan vi åker måste vi få i oss lite lunch och hinna handla frukt till periodpauserna!
Planering är A & O dessa dagar.....
Frukost
Lunch
Middag
utifrån vilka tider som gäller med matcherna.
Mellan detta så försöker jag hinna med lite tvätt och andra vanliga helgsysselsättningar.
Planerar veckans träning
Jag hann med ett Body Pump på jobbet, vilket gjorde att jag knappt kunde gå av skööön träningsvärk och även ett Spinning på HGAC.
Det är såååå skön värk o ha träningsvärk, jag känner mig verkligen duktig och som om jag hittat muskler som gått i ide.
Denna vecka är planeringen.
Tisdag: Body Pump
Onsdag: Spinning
Torsdag: Core
Har blockat tid i kalendern och det är lunchpass att komma iväg kvällstid när Cazper är hemma är inte lika lätt.....
Nu ska jag försöka lite mer!
Jag hinner inte har jag tänkt nästa sekund. Men det var ju just det som den här bloggen skulle handla om.....Livet som trebarnsmamma mitt i livet och karriär.
Så nu är det dags.
Det kommer handla om livspusslet som vi alla kämpar med!
Kram
Att få besked som oroar men att fortsätta leva som tidigare
För ganska precis en månad sedan var Amalia och jag på Huddinge sjukhus barnneurolog.
Det var en torsdag och inte vilken torsdag som helst, utan skolavslutningsdagen. Amalia hade just slutat 8an.
Några veckor tidigare hade hon gjort ett EEG på Södertälje sjukhus och detta skulle vi nu få svar på. Jag hoppades att vi skulle få svar på vad som händer med Amalia när hon vaknar och får muskelryckningar, för om de inte hittade något, vad kunde det då vara? Ja, jag ville och vågade inte tänka så långt.
Vi fick träffa en äldre dam som gav stort förtroende och hon berättade ganska snabbt att de funnit epileptisk aktivitet på EEG-undersökningen.
Pang, Oj, massor med tankar flög snabbt genom mitt huvud och jag ångrade nästan att jag önskat svar. Tårarna brände innanför ögonlocken men så samlade jag mig och tittade på Amalia som satt helt lugnt och såg cool ut.
Vi fick massor med information och läkaren tyckte att Amalia snabbt skulle börja med medicin som skulle få bukt på hennes anfall.
När hon gick ut för en stund frågade jag Amalia hur hon kände. -"bra, för nu vet vi vad det är och nu kan det bara bli bättre". Jag beundrar hennes lugn och saklighet.
Vi fick också höra att hennes aktiva liv med innebandyn bara var bra och att hon ska fortsätta leva som vanligt.
På frågan om hur stor risken är att hon får ett större krampanfall kunde läkaren inte ge något svar. Risken finns, men nu när hon kommer äta medicin så minskar den.
Att få ett sådant besked och samtidigt leva som vanligt har inte varit det lättaste. Jag har dock insett att jag inte kan förhindra ett anfall och att Amalia inte alltid är tillsammans med mig......(hårt ;-) ) nu när hon är tonåring.
Det jag kan påverka är att de som är runt omkring oss vet vad de ska göra OM det skulle hända.
Förhoppningsvis växer denna typ av epilepsi bort vid vuxen ålder och det håller vi alla tummarna för!
Medicinen verkar fungera, för anfallen är förändrade och hon har fått ett fåtal sedan vi fick beskedet.
Hönsmamma eller lejonhona när det handlar om våra barn är något helt naturligt. Det måste dock vara inom rimliga gränser så man klarar av att leva också annars går man sönder inombords.
Kram M
Mina Solstrålar
Varför ska jag blogga?
Jag satt här hemma och funderade på att starta en blogg.
Vad har jag att säga och vem skulle vilja läsa?
Att blogga om ett "vanligt" liv som trebarnsmamma med allt vad det innebär.
Att blogga om jobbet där jag gjort en resa och som andra skulle kalla för karriärplanering.
Att blogga om mitt nya hälsosamma liv med träning och nyttig mat. Behålla vikten som jag nått.
Att blogga om allt annat som händer i livet när man är mellan 35+ och vill ha en skön balans mellan arbete och fritid.
Jag känner att jag har en hel del att förmedla och jag hoppas att jag kan inspirera andra med mina tankar och funderingar!
Så håll till godo, nu kör vi!
Mitt måtto:
Jag vill
Jag kan
Jag ska
/ M
